Hur tränar man sin koordination? Och hur är det med det där Tv-spelet? Ger det något?

, , Leave a comment

 Grattis alla spelnördar!

Ja, det är möjligt att träna koordination genom spel. Många spel kräver en hög nivå av koordination och kan vara ett roligt sätt att öva på dessa färdigheter. Jag som spelat tv och datorspel sedan 80-talet har insett detta för länge sedan. Vissa spel är så otroligt svåra för mig, då min koordination har sina brister, så jag undviker dom helt för det är alldeles för frustrerande när rörmokaren återigen ramlar ned i lavan. Här är några exempel på spel som kan hjälpa till att träna koordination:

  • Vissa datorspel som t.ex. plattformsspel, shooters och liknande kräver ofta en hög nivå av koordination. Att spela Counterstrike kan verka lätt, men sikta, skjut och hoppa runt ett hörn på en gång är inte enkelt.
  • Sportspel som basket, badminton eller tennis kräver en hög nivå av koordination och samarbete. Jag undviker numera spel som Fifa och Rocket league just för att det kräver för mycket av mig och går för snabbt.
  • Musikspel, Spel som t.ex. Guitar Hero och Rock Band kräver en hög nivå av koordination och övar dessutom taktkänsla.

Det är viktigt att hitta spel som personen med autism trivs med och är bekväm med, så att de ser “träningen” som en positiv och rolig upplevelse.

Att hitta rätt nivå på spelet är än viktigare då man inte kan förvänta sig att klara av Lara crofts hoppande dag1. Jag tror ju inte att alla ska börja med minröj men för en del är det alldeles tillräckligt hög nivå till en början. Spel kan också vara en bra möjlighet för social interaktion och samarbete. För mig så har spelandet alltid vart ett sätt att nollställa mig. Min koordination har kommit i andra hand.

Men vilka problem kan man ha om man har bristande koordination? Det här är en sak som jag inte riktigt hade funderat på speciellt mycket tidigare men när jag rannsakar mig själv så ser jag saker som jag alltid har skyllt på min finmotorik men det kan lika gärna bero på att jag har bristande koordination. Bara en sån sak som att äta med kniv och gaffel har krävt massor med träning. Jag använde länge kniven i vänster hand mest som ett stöd medans jag höll gaffeln i min “starkare” högra hand. Det händer fortfarande att jag gör i ordning min mat med kniv i höger hand och gaffel i vänster bara för att sedan lägga ned kniven och ta gaffeln i höger hand för att det är enklare att äta på det viset. Då behöver jag bara koncentrera mig på en hand istället för att koordinera två.         

Ett annat exempel är hur lång tid och vilken enorm träning det har krävts för mig för att lära mig skriva på ett tangentbord. Att skriva med båda händerna med korrekt fingersättning är ingenting som jag har kunnat börja med från början.

När jag gjorde värnplikten så blev jag placerad i en hjullastare, gissa om det var utmanande. Inte för att jag tyckte det var speciellt svårt att köra den stora maskinen utan för att jag insåg att som som är duktiga dansar med sin maskin. Jag inser nu såhär i efterhand att jag med mina nära tvåtusen timmar i maskinen är på en nivå som dom flesta når efter kanske 8-900 timmar. Jag som naivt nog trodde att jag snabbt skulle lära mig att köra grävmaskin för något år sedan har fått backa då jag inte känner att jag har energin som krävs för att nå en för mig acceptabel nivå. Min koordination är för dålig från början och jag utvecklar mina rörelser i för lågt tempo för att jag ska kunna hålla arbetsivern vid liv, det blir bara frustrerande.

I förlängningen så kan bristande koordination leda till ökade risker för olyckor och skador samt även till trötthet och även psykisk ohälsa. Att inte klara alla grundläggande saker kan vara oerhört påfrestande. Jag som blivit medveten om mina brister finner dom oerhört påfrestande, speciellt när jag ska lära mig något nytt. Har jag skadat mig någon gång? Nej jag har haft tur och inte skadat mig ordentligt, men jag är samtidigt väldigt försiktig av naturen. Men jag inser att öknamnet benkrossarn som jag snabbt fick höra när vi spelade innebandy i skolan kom av att jag hade dålig koll på mig själv och mina rörelser.

Fysisk träning är förutom tv-spel en sak som kan hjälpa till att förbättra motoriska färdigheter och koordination hos personer med autism. Följande träningsformer är särskilt lämpliga för att öka koordination:

  • Simning kan hjälpa till att förbättra balans, koordination och kroppskontroll.
  • Dans kan hjälpa till att öka koordination, samtidigt som det är en rolig och social aktivitet.
  • Yoga kan hjälpa till att förbättra balans, koordination och kroppskontroll.
  • Gymnastik kan hjälpa till att öka rörlighet, styrka och koordination.
  • Skytte övar inte bara koordination utan är även en bra träningsform för den som behöver träna sitt sinne och sin koncentration.
  • Spela en sport som fotboll, basket eller tennis, som alla kräver koordination och samarbete.

Att hitta en aktivitet som personen med autism trivs med och är bekväm med är superviktigt, så att man ser träning som en positiv och rolig upplevelse.

Det hjälper att arbeta med en tränare eller terapeut som har kunskap om autism och kan hjälpa till med övningar som är lämpliga och säkra för personen. Jag som haft några roliga träningsformer genom åren inser att det har hjälpt mig mer än jag trott.

Man får inte glömma den vardagliga träningen. Jag misstänker att den bästa träningen för min koordination just nu är när jag sitter och skriver en text vid datorn, när jag leker den lilla mekanikern i garaget eller när jag snickrar och slöjdar i hobbyverkstaden. Jag som testat många olika former av träning förstår nu med min diagnos i hand varför det var så svårt att dansa bugg eller köra grävmaskin och hur viktig dom där åren av träning i skytte-hallen och med datorspelet egentligen har vart för mig.

Är du intresserad av fler tankar om träning och Autism, läs gärna mitt inlägg om Träning.

 

Leave a Reply