När en älskad dör är sorg en universell upplevelse, men hur vi hanterar den kan variera kraftigt beroende på individ och situation. En av pedagogerna på sonens skola gick hastigt bort och det väckte en tanke hos mig. Är det så att man möter döden annorlunda när man har autism? Sörjer man på något annat sätt? Sonen är övertygade om att någon ska dö varje år. Eller i alla fall så uttryckte han det så. (vi har haft flera dödsfall bland tjocka släkten senaste åren så det är kanske inte så konstigt..) För personer med autism kan sorgeprocessen vara speciell och skilja sig från hur ostörda människor upplever och hanterar sorg.
Särskilda Utmaningar
- Svårigheter med att förstå och uttrycka känslor: Många autistiska personer har svårt att identifiera och uttrycka sina känslor. Detta kan göra det svårt för dem att uttrycka sorg på ett sätt som andra förväntar sig, vilket kan leda till missförstånd och ytterligare isolering.
- Annorlunda reaktioner på förlust: Istället för att visa traditionella tecken på sorg, såsom gråt eller depression, kan en person med autism reagera genom att bli mer tillbakadragen eller fokusera intensivt på sina specialintressen som en form av självreglering.
- Svårigheter med sociala regler och riter: Begränsningar i social förståelse kan göra det svårt för personer med autism att delta i eller förstå traditionella sorgeceremonier och sociala förväntningar kring sorg.
Strategier för Stöd
- Tydlig och konkret kommunikation: Att ge tydlig, konkret information om vad som har hänt och vad som förväntas under sorgeperioden kan hjälpa till att minska förvirring och ångest.
- Skapa rutiner: Att upprätthålla eller skapa nya rutiner kan ge en känsla av trygghet och struktur under en tid av förändring och osäkerhet.
- Professionell hjälp: Terapeuter med erfarenhet av autism kan erbjuda strategier och stöd för att hantera sorg och känslomässig smärta.
Skillnader mot Ostörda Människor
- Uttryck av känslor: Medan många ostörda människor kan ha lättare att uttrycka sina känslor verbalt eller genom kroppsspråk, kan autistiska personer använda mindre konventionella metoder som att fokusera på rutiner eller specialintressen.
- Sociala interaktioner: Ostörda personer kanske finner tröst i att dela sin sorg med andra genom samtal eller deltagande i ceremonier, medan personer med autism ofta föredrar mindre sociala interaktioner och kan hitta tröst i ensamhet eller genom att upprätthålla sina vanliga aktiviteter.
Att förstå dessa skillnader kan hjälpa vänner, familj och vårdgivare att bättre stödja en autistisk person genom sorgens svåra tid. Jag inser ju själv att mitt sorgearbete när mina föräldrar gått bort har vart långt och stundtals svårt, men samtidigt så tror jag inte att jag visat speciellt mycket utåt. Sonens sorgearbete när farmor gått bort har på ett liknande sätt vart väldigt “osynligt” men det finns tillfällen när man märker att han har jobbigare dagar. Det händer ofta när han påminns om sin farmor.
Det är 13 år sedan min pappa gick bort men jag tänker på honom varenda dag. Det är dock väldigt sällan som jag väljer att prata med någon om min pappa, det är fortfarande väldigt jobbigt. Jag tenderar till att stödja mig mot olika rutiner istället för att skingra tankarna om dom blir jobbiga.
Nu undrar jag hur du reagerar på frånfall i din närhet? har du några tips och råd så får du gärna dela med dig av det i kommentarerna nedan.
Leave a Reply