Vad menas med högfungerande autism?

Jag tänker tillbaka till dagen då jag fick min diagnos: högfungerande
autism. Det var för runt fem år sedan, men minnet är fortfarande stark. I
decennier undrade jag varför jag kände mig annorlunda, varför jag tänkte och
reagerade på sätt som många runt omkring mig inte förstod. Och här fanns
svaret på min undran.

Högfungerande autism, eller som det ofta benämns, Aspergers syndrom, är en
neuropsykiatrisk diagnos som ingår i autismspektrumtillstånd (AST). Men vad
betyder det egentligen? Låt oss ta en närmare titt.

Autism är inte en sjukdom eller en enkel störning; det är en spektrum av
olika tillstånd. Högfungerande autism är en av de många varianterna av
autism inom detta spektrum, och den kännetecknas av att personen har
relativt välutvecklade förmågor inom vissa områden, särskilt kognition och
språk, trots sina autistiska drag.

Personer med högfungerande autism har oftast ingen inlärningssvårighet, men
dom kan ha svårigheter med social kommunikation och interaktion. Deras
beteende kan vara repetitivt och dom kan ha begränsade intressen.

Det är viktigt att komma ihåg att varje person är unik. Två personer med
högfungerande autism kan ha helt olika upplevelser och beteenden. Men det
som förenar är ofta en känsla av att vara annorlund.

Liksom jag beskrev i mitt tidigare inlägg om ljudkänslighet, är många med
autism också känsliga för andra sensoriska stimuli. Ljus, dofter, smaker –
allt kan bli överväldigande. Men det här är inte en svaghet, det är bara en
annan sätt att uppleva världen på.

Och den här känsligheten kan också vara en styrka. Jag minns gånger när jag
har upptäckt detaljer som andra har missat, eller när jag har fördjupat mig
i ett specifikt intresse och lärt mig allt det finns att veta om det ämnet.
Detta djupa intresse, denna passion, är en av de många gåvorna som kommer
med högfungerande autism.

Men det är inte alltid lätt. Många av oss med högfungerande autism stöter på
oförståelse. “Men du ser inte autistisk ut!” eller “Alla är lite autistiska
ibland” är kommentarer som jag ofta får höra. Dessa missuppfattningar kan
vara skadliga och minska vår förmåga att hitta acceptans i samhället.

Så vad kan vi göra? För det första kan vi fortsätta att dela våra
berättelser, som jag gör här på min blogg. Genom att öka medvetenheten kan
vi öka förståelsen. Och genom att öka förståelsen kan vi bygga ett samhälle
där alla känner sig välkomna.

Till alla er som läser detta, oavsett om ni har en diagnos eller inte: Prata
med varandra. Lär känna varandras erfarenheter. Och mest av allt, låt oss
bygga en värld där varje person känner att dom hör hemma.