 |
| Ja så här kunde det se ut och så ser det fortfarande ut… |
Min svenskalärare var helt övertygad om att jag drev med henne när jag i
8:e klass lämnade in en handskriven bokrecension med mina kråkfötter.
“Språket är okej, men att läsa det du skrivit är väldigt svårt när du inte
koncentrerar dig på handstilen”. Nog koncentrerade jag mig allt, men bokstäverna i mitt huvud och dom som
kom ut på papperet med blyertspennan ser inte likadana ut. Man kan men en
massa fantasi skönja vad det kan vara tänkt att stå. Orden står inte precis
rakt efter nån stödlinje heller utan mer som en berg och dalbana, en del på
linjen andra under och några svävar likt ett flygplan nånstans vid linjen
som markerar raden ovanför.
Många personer med autism har svårigheter med finmotoriska färdigheter,
såsom skrivande, användning av bestick, knappar och dragkedjor. Dessa
svårigheter kan påverka deras förmåga att utföra vardagliga aktiviteter och
påverka deras sociala interaktioner. Det är viktigt att notera att
svårigheter med finmotorik och koordination varierar från person till person
inom autism-spektrumet, och att vissa personer med autism inte upplever
några svårigheter alls. Genom träning och repetition kan man förbättra
finmotoriken och rörelsekoordinationen hos personer med autism.
Finmotorik kan tränas genom en mängd olika aktiviteter såsom.
- Pyssel: T.ex. målning, papper och penna teckningar, scrapbooking och mönsterklipp kan hjälpa till att öva på finmotoriken.
- Skulptera eller modellera med lera eller plastelina kan hjälpa till att öva på finmotoriken.
- Matlagning och bakning: T.ex. skära grönsaker, mäta och blanda ingredienser, är bra övningar för finmotoriken.
- Leksaker som t.ex. pärlor, tärningar, lego-klotsar etc. kan hjälpa till att öva på finmotoriken.
- Vissa datorspel, t.ex. spel där man klickar med musen, kan hjälpa till med att öva på finmotoriken.
Jag tycker dom flesta övningarna som jag hållit på med under alla år är mest frustrerande. Att ha en kreativ hjärna och se bilder och figurer som man vill skapa och sedan inte ens vara i närheten av att producera det man tänkt är väldigt nedbrytande för min trollhjärna. i skolan så hittade jag dom tråkigaste ämnena i Bild och syslöjd. Jag förstår med min diagnos i hand att det beror på att jag bara var frustrerad över att den där bilden på en segelbåt bara föreställde en krokig triangel inbäddad i ett bolltäcke. Och jag vill inte ens tänka på hur många gånger jag fick reva upp den där stickningen i 4:e klass när vi skulle sticka en boll. inte två maskor efter varandra var lika hårt stickade.
är bekväm med, så att de ser träningen som en positiv och rolig upplevelse.
Som barn så byggde jag med Lego och liknande saker. Det tyckte jag var kul
och inser att det är tryggheten att bitarna bara fastnar på ett sätt som
gjorde att jag gillade plastpusslet. Varenda byggkloss i väggen hamnade rakt
ovanpå den undre. Oerhört tillfredsställande för min Autistiska hjärna. Men
det är också viktigt att variera övningarna och förändra dem då och då för
att hålla träningen intressant. Idag övar jag min motorik främst med saker
som jag känner mig trygg med. Jag har börjat skriva på tangentbord. Jag
slöjdar i olika material och jag har blivit den där som lagar pillriga
saker. Det är saker som passar mig, svårigheten är att hitta dina
övningar.
skriva för hand. Jag kan texta hjälplig med stora bokstäver i stor stil. men
mer avancerat än så kommer det aldrig att bli. Därför är jag glad över att
samma svenskalärare fick rätt när jag gick i gymnasiet. “Du behöver nog
aldrig skriva för hand, datorerna kommer att hjälpa dig där.” Och ja det är
mitt hjälpmedel som har hjälpt mig mest. Kanske är det därför jag vart snabb
att ta till mig nya IT-lösningar. Att kunna deklarera med hjälp av datorn är
ett bra exempel. Jag lämnade in min första “datorskrivna” deklaration redan
1995. Långt innan E-legitimation och andra smarta lösningar.
påstå är hjälpmedel. Man måste kunna finna ett sätt att klara av uppgifterna
även innan man lyckas träna upp sin förmåga. Min pappa som fick oerhörda
problem med finmotoriken under sina sista levnadsår hade grepp till gaffel
och kniv för att kunna äta. En del behöver kanske ett anpassat tangentbord
eller en stor mus för att kunna använda en dator. Jag finner stor hjälp i en
tjock tuschpenna när jag ska texta något på exempelvis ett paket. Vad
som är viktigt är att förstå att behoven varierar kraftigt från person till
person. Det som fungerar för Sven behöver inte fungera för Mattias. Man
måste ta individen i beaktande.
rekommenderar. Mina hjälpmedel har kommit till mig då jag upptäckt behovet,
med en skillnad och det är skrivbordsstolen med armstöd. Där upptäckte jag
behovet när hjälpmedlet fanns där.
- Skrivbordsstol med armstöd. Om ni bara visste vilken skillnad det blev
för mig när jag började använda armstöd vid skrivbordet. Jag har fått
precision när jag klickar med musen, något som jag inte hade upplevt som
ett problem förrän problemet blev löst. -
Talmeter, jag som snickrar och håller på. Att kunna markera med
precision är en nödvändighet. Ritsen som finns på Talmetern är ett
oerhört bra hjälpmedel. Att använda en penna eller liknande för att
märka funkar ibland, men mina markeringar blir aldrig där jag vill ha
dom, ej heller blir dom raka. Det blir jobbigt när alla bitarna som
man kapat är några millimeter för långa… än jobbigare när dom är 2-3
millimeter för korta. - Bic kids Learner. En blyertspenna som jag upptäckte för några år sedan.
Jag lever med den hemska rosa eller lila färgen som är på min penna, men
den fungerar. Jag använde den dagligen när jag behövde skriva
anteckningar och göra markeringar och min handstil blir i alla fall
läsbar för mig. Man kan ju tycka att en barnpenna är pinsamt och det
gjorde jag men jag har sett att den finns i en “vuxen” version. https://amzn.to/40sTQfm
- Jag och Donald Trump har en sak gemensamt. Vi gillar Sharpies. Jag
uppskattar speciellt min penna som är lite tjockare, den är oval i
formen och av någon anledning så blir det jag textar mycket bättre
direkt.https://amzn.to/40paBrJ - När jag är i min hobbyverkstad så håller jag på att vara något av en
expert på att använda skruvstycken och klämmor. Detta för att hålla
sakerna som jag arbetar med stilla. Att ha stöd för dom små sakerna är
betydligt viktigare än man tror. Om jag frigör en hand så kan jag
använda båda händerna till det jag gör, oerhört viktigt. -
Magneter och magnetiserare. Jag förstår inte riktigt själv hur jag
kunde få småa skruvar på plats tidigare. Senaste gången jag prisade
denna pryl var när jag med en instrumentmejsels hjälp bytte styrspakar
på sonens Nintendo-switch controller. Jag har numera nästan alltid en
magnetiserad skruvmejsel och i min verktygslåda ligger alltid några
småa neodymmagneter som jag sätter fast på förlängaren, mejseln eller
blocknyckeln när skruven inte riktigt vill dit jag vill. - Den elektriska tandborsten. Det tog mig några år av användning innan
jag verkligen började uppskatta hur bra den egentligen är. Jag som
alltid haft en dålig tandhälsa har gått från dålig till att vara helt
utan nya hål senaste fem åren. Ett helt livsavgörande hjälpmedel som jag
önskar att jag upptäckt långt tidigare.
grepp. Det var bestick, tandborste m.m. Jag har testat några av dessa
grepp som man drar på som en strumpa på sakerna som man behöver hjälp med,
men för mig känns det mera som en nödlösning när inget annat fungerar. Om
jag kan hitta en penna med ett ergonomiskt grepp som är rätt så kommer den
att funka mycket bättre än att sätta en “strumpa” på blyertspennan. Jag
fyndade en uppsättning bestick med tjocka plastade skaft till pappa något
år innan han gick bort och han utryckte det själv att det funkade bättre
än dom där gummitutorna.
inte rädd att söka efter hjälpmedel.
Leave a Reply