Hur visar autistiska kärlek?

Jag minns första gången jag sa “Jag älskar dig” till någon. Det var inte
som i filmerna, med romantisk musik i bakgrunden. Istället var det i ett
stilla ögonblick, och orden kändes tunga och meningsfulla i munnen. Kärlek
är en känsla som många tar för givet, men för mig och andra med autism, kan
det vara lite annorlunda.

Att vara autistisk betyder inte att man inte kan känna eller visa kärlek.
Men det kan komma i andra former och uttryckas på andra sätt. Jag har alltid
undrat över hur andra ser och uppfattar kärlek. För mig är det inte alltid
bara ord, det kan vara en handling, en blick eller till och med en tystnad.

När jag var yngre tyckte jag det var svårt att förstå kärlekens språk. Många
gånger kände jag mig vilse när jag försökte visa mina känslor. Det var som
att försöka tala ett främmande språk utan någon översättning. Men med tiden
insåg jag att jag inte var ensam. Många med autism kämpar med att uttrycka
kärlek och känslor, men det betyder inte att vi inte kan känna dem.

Vi lever i en värld som ständigt bombarderar oss med bilder av vad kärlek
ska vara. Romantiska filmer, böcker och sånger lär oss att kärlek handlar om
stora gester, lidelsefulla kyssar och eviga löften. Men för mig, och många
andra med autism, är kärlek ofta mer subtil. Det kan vara en enkel handling
som att dela en chokladkaka, komma ihåg att köpa fryspåsar, lyssna när någon
pratar eller bara sitta bredvid någon i tystnad.

Kärlek, för många autistiska individer, handlar om förståelse och acceptans.
När någon accepterar oss för den vi är, med alla våra egenheter och unika
sätt, det är då vi verkligen känner oss älskade. Kärlek kan också vara att
göra saker för någon annan, även om det inte alltid uppfattas som en
traditionell kärlekshandling.

Många autistiska individer är även extremt lojala. När vi älskar någon, gör
vi det med hela vårt hjärta. Vi kommer alltid att vara där, oavsett vad som
händer. Den lojaliteten, den konstanta närvaron, är vår största gåva till de
vi älskar.

Men det är inte alltid lätt. Många gånger har jag känt mig missförstådd.
Folk har sagt till mig “Men om du älskar mig, varför visar du det inte?” Och
jag har svarat “Jag gör det. På mitt eget sätt.” För det är så det är. Vi
visar kärlek på vårt eget, unika sätt.

Till alla er som älskar någon med autism, jag ber er att vara tålmodiga. Lär
er vårt språk av kärlek. För även om det kan skilja sig från det du är van
vid, är det inte mindre äkta eller värdefullt.

Och till alla autistiska där ute, våga visa din kärlek. Oavsett om det är
genom ord, handlingar eller bara din närvaro. Din kärlek är värdefull och
viktig.

Innan jag avslutar detta inlägg vill jag uppmana alla att lämna en kommentar
nedan. Dela med dig av dina erfarenheter, hur du visar kärlek eller hur du
uppfattar kärlek från någon med autism. Låt oss bygga en bro av förståelse
och acceptans tillsammans.