Kan jag va mig själv! Eller? Nu kanske du undrar vad jag tänker på idag. Jo
jag tänker på den Autistiska flickan som jag möter ibland med huva, lurar
och solglasögon. Hon gör allt för att skärma av världen lite och jag förstår
henne totalt.
tekniker som fungerar, men i alla fal för egen del så är det svårt när min
energinivå är låg. Därför använder jag mina solglasögon när jag har
möjlighet. Då kan jag kolla på något annat när jag pratar med någon utan att
det märks.
titta på dennes panna. Man upplevs då som någon som tittar folk i ögonen,
men man måste komma ihåg att det kan snabbt bli lite besvärande för den man
talar med för man vill nämligen inte att någon ska stirra en i ögonen för
länge, oavsett om man har diagnos eller ej.
preferenser och utmaningar. Många personer med autism kan ha svårigheter
med ögonkontakt.
ögonkontakt med andra människor. Det kan bero på att de upplever att det
kräver för mycket koncentration eller att de har svårt att tolka och
förstå icke-verbal kommunikation som sker genom ögonkontakt. Dock är det
viktigt att komma ihåg att inte alla personer inom autismspektrumet har
svårigheter med ögonkontakt.
strategier för att bibehålla kortare ögonkontakt eller att fokusera på
andra delar av ansiktet. Det är också viktigt att inte generalisera eller
dra förhastade slutsatser om en persons förmåga att etablera ögonkontakt.
Autism är en bred diagnos och varje individ är unik. Det är bäst att
respektera individens personliga gränser och kommunicera på sätt som de
känner sig bekväma med.
Jag är medveten om att det kan vara svårt att respektera individen. Det
finns inget som är så irriterande som när man försöker tala med någon och
denne flackar undan, undvikande med blicken. Lyssnar denne eller inte? Vad
är det man visar med sitt kroppspråk när man undviker ögonkontakt? Jag tror
att många konflikter som jag och sonen har beror på att han liksom mig har
svårt med att ta ögonkontakt så att kommunikationen blir lidande. Nu är jag
ju medveten om sonens diagnos så jag kan ju förstå i efterhand vad som
händer, men om det är någon som inte känner mig eller sonen vad händer
då?
verkar “skyldig” eller frånvarande när jag konfronteras med något. Även om
jag kanske har gjort rätt så visar mitt kroppspråk att jag gjort fel, när
jag gör fel i kommunikationen. Det är med andra ord en rätt stor del av det
sociala samspelet som jag inte klarar av.
måltiden så misströsta inte. Det är kanske inte för att denne är mera
intresserad av maten än av dig, det kan ju bero på att man har svårt med
just ögonkontakt och känner sig obekväm med samtalssituationen. Man behöver
inte ha en diagnos för att ha svårt med ögonkontakt. Det kan räcka med att
man är lite blyg. Försök att lyssna på vad kollegan säger istället för att
lägga energi på att förstå kroppspråket så kanske eran relation blir bättre
och längre.
Leave a Reply